Välfärdssystemen i Sverige hjälper förövare att slå undan fötterna för våldsutsatta kvinnor som behöver ta sin tillflykt till skyddade boenden!
Våra välfärdssystem skapades för att ge människor trygghet vid sjukdom, arbetslöshet och kris. Men många kvinnor som flyr mäns våld hamnar i en välfärdsbyråkrati som gör deras liv ännu svårare. Männen som slår gynnas; de behåller bostaden, kontroll över ekonomin och det sociala nätverket.
Att fly hals över huvudet från en gemensam bostad innebär att mannen ”sitter i orubbat bo” och får besittningsrätt till den gemensamma bostaden eftersom han är den som bor kvar medan hon tvingas gömma sig. Detta innebär i praktiken att kvinnan blir bostadslös.
Och vilka möjligheter har då kvinnan att hitta en ny egen bostad? Det tåls att fundera på.
Om hon får plats på ett skyddat boende, måste hon i många fall bryta kontakten med både sitt sociala nätverk och sitt jobb, då risken är överhängande att han letar efter henne, både bland vänner och på arbetet.
Ingen nyhet för någon är väl att den som förlorar sitt sociala nätverk går miste om mer än bara sina vänner. Där försvinner också kontakter, stöd och möjligheter att hitta vägar vidare till ett liv fritt från förtryck och våld. Och med den egna försörjningen mister kvinnan dessutom sin ekonomiska självständighet och därmed möjlighet till en ny bostad.
Att vara utsatt för våld har givetvis konsekvenser även för kvinnans hälsa. Hon kommer sannolikt drabbas av stress, oro och sömnsvårigheter och i vissa fall även ångest samt depressioner. I bästa fall får hon sjukskrivning efter besök på vårdcentralen. Men om hon sedan faktiskt får någon ersättning är helt avhängigt av huruvida läkaren klarat att formulera hur våldet påverkat hennes hälsa. Många läkare saknar denna kunskap och hon kan då vänta sig ett avslag på sin ansökan om sjukpenning. Hon kanske då måste överklaga avslaget samtidigt som hon har en pågående rättsprocess mot den man som har utsatt henne för våld.
En etablerad kvinna med arbete, egen bostad och försörjning som blir utsatt för våld riskerar snabbt att förlora både sitt hem och sin försörjning.
Men tänker kanske någon: Hon har väl alltid möjlighet att söka försörjningsstöd!?
I vissa fall kanske kvinnan har möjlighet att få försörjningsstöd eftersom hon nu saknar både bostad och egen försörjning. Samtidigt kan ju hon som äger sin bostad till hälften anses ha ekonomiska tillgångar. Ekonomiska tillgångar som hon i praktiken inte kommer åt eftersom mannen sitter kvar i det gemensamma hemmet och kanske även har spärrat hennes möjlighet att ta ut pengar.
Nu vänder jag mig till den som misshandlar och förtrycker. Vilket bra samhälle för dig som förövare! Du kan i lugn och ro se hur den kvinna som inte längre låter sig kuvas av dig sjunker mot botten i förtvivlan och motgångar. Vem vet, hon kanske faktiskt inte orkar kämpa ensam mot ett välfärdssystem som inte förstår. Kanske väljer hon då att komma hem igen till det våld hon känner sedan tidigare, och tror sig bättre kunna navigera i.
Och ni politiker som stiftar lagar till grund för våra välfärdssystem, och ni byråkrater som arbetar i välfärdssystem där ni möter kvinnor utsatta för våld: Sätt er tillsammans och fundera på hur ni kan skapa möjligheter att stötta våldsutsatta kvinnor att ta tillbaka makten över sitt liv och börja bidra till samhället igen! För det var väl aldrig menat i ”världens mest jämställda land” att våra välfärdssystem inte skulle hjälpa kvinnor utsatta för mäns våld, utan istället gynna förövarna – eller?
Anna-Maria Yasdani, ordförande i Tyresö kvinno- och tjejjour