Tyresö kvinno- och tjejjour är stolta över att få presentera en berättelse från en kvinna om hur det är leva i en våldsam relation med en man. Det här är en följetong i fyra delar som du redan nu kan läsa här på vår hemsida. Det här är del 3 hur jag fick hjälp:
Tillslut blev slaget för hårt och jag insåg att nästa gång kanske jag inte överlever. Jag var också mamma och jag insåg att jag hade en skyldighet att vara en hel och glad mamma till mina barn. Jag ville också visa mina barn att man som kvinna inte ska tolerer våld och hot. Tillvaron blev ohållbar och genom att bo på en kvinnojour skapades nya möjligheter.
Men till en början visste jag inte vart jag skulle vända mig. Jag ringde till kvinnofridslinjen och svamlade om min situation. En vänlig kvinna svarade i telefonen och sa ”du har ringt helt rätt”. Där någonstans började min resa mot frihet. Men det kostade mig en flytt, nytt jobb, ny skola till barnen och allt vad livet innebär men vi fick äntligen sova gott.
Det krävdes många år av terapi för bearbetning. Somliga saker blir jag förmodligen aldrig kvitt i mitt minne. Jag tänker ändå, att det kanske är bra, det påminner mig om vad det är som jag absolut inte ska ha i mitt liv igen. Som en livförsäkring i form av erfarenhet. Jag fick lära mig att bli stark i det svaga. Att se på sig själv med nya ögon och inse att man duger till. Att man förtjänar beröm, bekräftelse, glädje, uppskattning och framförallt att tillåtas få ta del av det goda i llivet. Borde vara givet men som utsatt kvinna är det svårt att se till efter en destruktiv relation. Det blir lite som att lära sig cykla på nytt. Det får ta tid och det bör ta tid att bearbeta. Jag tänker att det är som att försonas med sig själv vilket inte är lätt om man tappat sig själv längs vägen. Jag fick plocka upp små, små bitar av mitt inre och placera varje bit varsamt på rätt plats.
För mig fanns bara ett alternativ och det var att bryta kontakten helt med denna mannen som jag många år tidigare förtrollats av. Ett stort men nödvändigt beslut att ta.